Like you even care Del 1. 

Vi hade åkt i, vad jag tror, två timmar nu. Alltså är det typ nån timme kvar. Jag är så glad att Simon kom och hämtade mig jag behövde det. Allt med Jacob, mamma, pappa allt är så jobbigt. London blir en ny start. Att ha någon som Simon i sin familj borde alla ha. Han är snäll. Jag kunde ha bott hos Sophia, min moster men hon har tre barn så då kändes Simon bättre och jag ville ju inte bo i New York så det var mycket bättre med Simon. Visst skulle jag sakna Lilly och Zara men om jag kommer bort från det stora puckot som förstört mitt liv... Nej, Faith ta dig samman han kan bara förstöra ditt liv om du tillåter det, och just nu gör du det så skärp dig nu! Jag väcktes upp ur mina tankar av att Simon frågade om jag ville ha något att äta. Jag sa ja och fick en cupcake och en cola. Efter en liten stund satte jag på en film, Pitch Perfect of course. Men jag somnade typ när hon sjöng i duschen. När Simon väckte mig igen hade vi landat och vi gick av planet och väntade på mina väskor. Min knall rosa resväska kom rullande och jag som är sämst på att få av saker från banden tappade den ju såklart. Jag tog upp den och gick ut till Simon som startat bilen. Vi åkte hem till Simon och det var så länge sen jag var här så jag hade helt glömt hur stort det var. Vi gick in och jag gick upp till det rummet jag skulle ha. Jag packade upp allt på ungefär tjugo minuter sen gick jag ner för att... Alltså, bara gå ner jag vet inte varför. Simon satt i soffan och tittade på någon serie.
"Vad vill du äta? Pizza? Eller något annat?" frågade han när jag satte mig bredvid honom.
"Pizza skulle smaka gott" sa jag tillbaka och log, mitt fejka leende. Jag bara orkade inte, Jacob hade messat mig hela dan om att han saknade mig. Huh, som om. Han har Emelie, jag trodde faktiskt Emelie var min vän. Men som sagt, dom som står dig närmast sviker dig lättast. Fast det stämmer inte helt, Simon sviker mig inte, det skulle han aldrig ens ha en tanke på.
"Bra, då kommer jag snart" sa han och åkte iväg till närmaste pizzeria. Jag själv tog upp min macbook ur väskan och loggade in på twitter. 'Faith, vi älskar dig oavsett vad @FaithCowell' hade både Lilly och Zara skrivit jag svarade snabbt med ett 'Nawwww, älskar er med bffs' till dom båda. Simon kom tillbaka med en Pizza eftersom han vet att jag inte äter så mycket, ja jag tycker jag är tjock. Han hade också köpt med sig läsk och chips. Det var alltid lika trevligt här. Vi satte på filmen Lol bara för att det var det första som kom upp i mitt huvud. Efter det stack jag upp på mitt rum och kollade mobilen, 20 meddelanden från Jacob. Jag bara ignorerade och bytte om till mitt nattlinne sen la jag mig i sängen efter att ha borstat tänderna. Jag somnade inte på en gång eftersom jag låg med mobilen i typ en halvtimme, fyrtio minuter. Busiga jag. Efter ytligare tio minuter somnade jag. 

~ Mamma? Pappa? Där stod dom och bara tittade ut över havet, jag började springa, jag sprang snabbare ända tills jag kramade mamma, men hon var inte där. Jag vände mig om, där var bilen, mamma och pappa var i den aldeles blodiga~
Jag vaknade med ett ryck. Jag kände hur jag svättades och hur jag grät. Jag torkade bort tårarna och la mig ner igen. Men jag kunde inte sova. Jag gick ner och la mig i soffan. Väl där somnade jag på en gång. Jag vaknade av att någon skakade mig lite försiktigt. Jag öppnade ögonen och såg Simon.
"Gumman varför sov du här" frågade han och satte sig på kanten av soffan.
"Jag hade en mardröm" sa jag och log.
"Vill du prata om det" frågade han och log försiktigt mot mig.
"Jag såg mamma och pappa i våran bil, dom var blodiga" det var först efter jag sa blodiga som jag insåg att jag grät. Simon kramade om mig och sa att allt skulle ordna sig. Varför ljög han för mig? Allt skulle inte bli bra, Jacob skulle fortsätta ringa, mamma och pappa fanns inte längre och Zara och Lilly bodde i New York. Så varför ljuga. ALLT VAR BARA PISS.
___________________________________________________________________________
Hoppas ni tycker om detta och jag tar emot kritik så kommentera gärna! Jag är väldigt seg på att skriva och det är jag ledsen för men ändå. Tack till den som läser (om nån läser) jag tror killarna kommer med i nästa del.