Like you even care Del 2.

Jag vaknade av att någon skrek ner ifrån. Jag satte på mig en stor t-shirt och gick sakta ner för trappan. När jag kom in i köket stod Simon där vid vattenkranen och spolade vatten på fingret. Han hade bränt sig.
"Wow, du väckte mig" sa jag och satte mig på en av bar stolarna vid köksön.
"Jag ursäktar, men det var ändå dags att gå upp" sa han och flinade mot mig.
"På vad brände du dig och hur mycket är klockan" frågade jag sedan och tog ett äpple som låg i frukt skålen på bänken.
"På stekpannan och den är 12 och 43" sa han och tog äpplet från mig och la tillbaka det i skålen eftersom han gjorde frukost. Det var helg och jag skulle med Ellie och Tess ut och shoppa vid 14.00 så jag åt min frukost och gjorde sedan min vanliga morgon rutin, som bestod av, en dusch, tandborstning, platta/locka håret, sminka mig, välja kläder och byta skal på mobilen. Lite onödigt med skal grejen men liksom vem bryr sig? Jag gick ner och satte på mig mina vita höga converse och gick ut till bussen som kom efter circa tre minuter. Ellie klev på efter tre stationer och Tess skulle vi möta vid starbucks.
"Heej" sa Ellie när hon satte sig ner bredvid mig, hon log som ett fån och jag fattade att det hade nått att göra med Daniel.
"Hej, antar att Daniel har sagt något vackert eller nått" sa jag och hon nickade glatt, Daniel är Ellies pojkvän.
"Ja, han gav mig det här" sa hon och visade halsbandet som det stod 'Ellie' på, det var jätte vackert och silvrigt.
Vi klev av och gick mot starbucks, jag älskar london det är verkligen vackert här. Vi var nästan framme när jag fick ett sms, jag tog upp mobilen samtidigt som jag gick och tittade. vem det var ifrån, Simon, jag öppnade messet och läste: Hej gumman, det kommer några killar som kommer bo hos oss i två veckor typ, jag undrar... är det okej?
Jag läste messet igen innan jag svarade: Såklart det e okej, ditt hus ;)
Jag la ner mobilen och tittade upp, vi stod nu utanför starbucks och jag såg Tess sitta lite längre in, jag öppnade dörren och gick och satte mig bredvid henne. Hon åt en macka.
"Heej" sa jag och Ellie i kör och Tess svarade. Vi satt och pratade om allt och inget. Tess och Brandon hade gjort slut. Dom hade varit bästisar sen tredje klass, men dom skulle fortsätta vara bästisar, alla visste ändå att det inte skulle hålla.
"Så ska vi sitta här hela dan eller shoppa" frågade jag och Ellie och Tess tittade på varandra och svarade sedan samtidigt "shoppa". Vi reste oss upp och gick ut på gatan. Jag älskar oxford, ja vi var på oxford street. Vi gick in på massa affärer som t.ex forever 21 och hollister sen gick vi in på fler också. Nu var klockan 16.27 och vi valde att ta en fika. Så vi gick till starbucks igen efter som det var goast och närmast. Jag gick fram till ena kassan och beställde en choklad latte, jag betalade och fick den sedan då jag gick och satte mig i soffan som Tess och Ellie hade tagit. Jag tog en klunk innan jag ställde den på bordet. Vi hade inte så mycket att prata om så jag kan väll lika gärna säga att några killar ska bo hos mig och Simon det brukar intresera Tess.
"Hurrni" sa jag och dom tittade på mig. "Det ska bo några killar hos mig i typ två veckor".
"Va? Men varför har du inte sagt nått" frågade Tess uppspelt.
"Jag fick reda på det när jag och Ellie kom" och mer han jag inte säga innan Tess avbröt mig.
"Är dom snygga? Vad heter dom? Hur gamla är dom? Vilken hårfärg har dom" sa hon snabbt som f*n och jag och Ellie skrattade.
"Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte och jag vet inte" sa jag skrattandes, alla inne på starbucks tittade på oss men orka bry sig vi har kul, har dom aldrig haft det eller? Men iallafall så fortsatte vi snacka om det en stund innan Simon messade att han hämtade upp mig så jag sa hej då till tjejerna och gick iväg till det stället jag och Simon alltid möts på. Jag hoppade in i bilen och satte på bältet. Simon tittade på mina påsar och skrattade.
"Hur mycket kostade det idag då" frågade han och log mot mig.
"Jag vet faktiskt inte" sa jag och log.
När vi kom hem gick vi in och jag slängde in påsarna på mitt rum, sen så gick jag ner och satte mig vid tvn. Jag reste mig upp och gick ut till köket och öppnade först kylen, är det inte så att om man har tråkigt så går man till kylen även om det inte finns något gott? Men aja, det fanns inget gott där så jag öppnade kylen och hittade av förvåning glass, jag tog snabbt ut glassen och satte mig sedan i soffan igen. Det var arrow, jag gillar det. Det är faktiskt bättre än såhär jätte tjejiga serier. Simon kom in i rummet och satte sig i soffan bredvid mig.
"Jag åker och hämtar killarna på flygplatsen, snälla rara Faith kan du städa lite här åt mig" frågade han och tittade på mig.
"Såklart jag kan" sa jag och han gick ut och satte sig i bilen och körde iväg. Jag satte på musik på hög volym och sedan började jag städa. Det gick ganska snabbt och jag satte mig och tittade på tv igen.
__________________________________________________________________________
Jag har sett att några verkar läsa och jag vill säga tack då! Jag är ledsen men jag är ganska seg. Men kommentera gärna vad ni tycker! Men iaf så tack och ni kanske fattar att killarna är one direction och kommer med i nästa del! Bara så ni vet så var det här en vecka senare♥TACK IAF!

Like you even care Del 1. 

Vi hade åkt i, vad jag tror, två timmar nu. Alltså är det typ nån timme kvar. Jag är så glad att Simon kom och hämtade mig jag behövde det. Allt med Jacob, mamma, pappa allt är så jobbigt. London blir en ny start. Att ha någon som Simon i sin familj borde alla ha. Han är snäll. Jag kunde ha bott hos Sophia, min moster men hon har tre barn så då kändes Simon bättre och jag ville ju inte bo i New York så det var mycket bättre med Simon. Visst skulle jag sakna Lilly och Zara men om jag kommer bort från det stora puckot som förstört mitt liv... Nej, Faith ta dig samman han kan bara förstöra ditt liv om du tillåter det, och just nu gör du det så skärp dig nu! Jag väcktes upp ur mina tankar av att Simon frågade om jag ville ha något att äta. Jag sa ja och fick en cupcake och en cola. Efter en liten stund satte jag på en film, Pitch Perfect of course. Men jag somnade typ när hon sjöng i duschen. När Simon väckte mig igen hade vi landat och vi gick av planet och väntade på mina väskor. Min knall rosa resväska kom rullande och jag som är sämst på att få av saker från banden tappade den ju såklart. Jag tog upp den och gick ut till Simon som startat bilen. Vi åkte hem till Simon och det var så länge sen jag var här så jag hade helt glömt hur stort det var. Vi gick in och jag gick upp till det rummet jag skulle ha. Jag packade upp allt på ungefär tjugo minuter sen gick jag ner för att... Alltså, bara gå ner jag vet inte varför. Simon satt i soffan och tittade på någon serie.
"Vad vill du äta? Pizza? Eller något annat?" frågade han när jag satte mig bredvid honom.
"Pizza skulle smaka gott" sa jag tillbaka och log, mitt fejka leende. Jag bara orkade inte, Jacob hade messat mig hela dan om att han saknade mig. Huh, som om. Han har Emelie, jag trodde faktiskt Emelie var min vän. Men som sagt, dom som står dig närmast sviker dig lättast. Fast det stämmer inte helt, Simon sviker mig inte, det skulle han aldrig ens ha en tanke på.
"Bra, då kommer jag snart" sa han och åkte iväg till närmaste pizzeria. Jag själv tog upp min macbook ur väskan och loggade in på twitter. 'Faith, vi älskar dig oavsett vad @FaithCowell' hade både Lilly och Zara skrivit jag svarade snabbt med ett 'Nawwww, älskar er med bffs' till dom båda. Simon kom tillbaka med en Pizza eftersom han vet att jag inte äter så mycket, ja jag tycker jag är tjock. Han hade också köpt med sig läsk och chips. Det var alltid lika trevligt här. Vi satte på filmen Lol bara för att det var det första som kom upp i mitt huvud. Efter det stack jag upp på mitt rum och kollade mobilen, 20 meddelanden från Jacob. Jag bara ignorerade och bytte om till mitt nattlinne sen la jag mig i sängen efter att ha borstat tänderna. Jag somnade inte på en gång eftersom jag låg med mobilen i typ en halvtimme, fyrtio minuter. Busiga jag. Efter ytligare tio minuter somnade jag. 

~ Mamma? Pappa? Där stod dom och bara tittade ut över havet, jag började springa, jag sprang snabbare ända tills jag kramade mamma, men hon var inte där. Jag vände mig om, där var bilen, mamma och pappa var i den aldeles blodiga~
Jag vaknade med ett ryck. Jag kände hur jag svättades och hur jag grät. Jag torkade bort tårarna och la mig ner igen. Men jag kunde inte sova. Jag gick ner och la mig i soffan. Väl där somnade jag på en gång. Jag vaknade av att någon skakade mig lite försiktigt. Jag öppnade ögonen och såg Simon.
"Gumman varför sov du här" frågade han och satte sig på kanten av soffan.
"Jag hade en mardröm" sa jag och log.
"Vill du prata om det" frågade han och log försiktigt mot mig.
"Jag såg mamma och pappa i våran bil, dom var blodiga" det var först efter jag sa blodiga som jag insåg att jag grät. Simon kramade om mig och sa att allt skulle ordna sig. Varför ljög han för mig? Allt skulle inte bli bra, Jacob skulle fortsätta ringa, mamma och pappa fanns inte längre och Zara och Lilly bodde i New York. Så varför ljuga. ALLT VAR BARA PISS.
___________________________________________________________________________
Hoppas ni tycker om detta och jag tar emot kritik så kommentera gärna! Jag är väldigt seg på att skriva och det är jag ledsen för men ändå. Tack till den som läser (om nån läser) jag tror killarna kommer med i nästa del.

Asså nu går jag ju rakt på sak och börjar på en gång men som sagt hoppas ni gillar den! Jag kommer skriva allt på svenska!

Handling: Faith Cowell ska bo hos sin farbror Simon efter olyckan som hände i torsdags. Faith's mamma och pappa hade åkt till Texas för att hälsa på Faith's farmor men på vägen tillbaka hade dom krockat båda dog och Simon flög till New York direkt när han hörde vad som hänt. Några dagar innan krocken hade Jacob, Faith's "gamla" pojkvän varit otrogen mot henne. Faith ville bara där ifrån, bort från honom, bort från ensamheten och bara bort från New York. Om hon visste hur lycklig hon skulle bli.

Lite info: Faith är 19 år och har blont vackert hår, den perfekta kroppen och vackra ögon. Hon är stolt över sin farbror även om folk säger att han är elak och så. Visst han är hård ibland men liksom... Vem är inte det? Faith har två bästa vänner som stannar kvar i NY och det är dom ända hon kommer sakna. Faith gillar att spela piano och att shoppa (ofc). 

Men jag ska börja skriva nu så byee.